Från och med nu ska jag vara glad, jag ska inte bry mig om någon snackar skit.
Jag ska inte lacka på varje sak som händer så det skapar bråk!
Jag ska bara ignorera för jag pallar verkligen inte bråka.
Jag har bråkat många gånger, och det är inte kul.
I början är jag sur och dampar på andra personen.
När jag sen tänker efter lite får jag en klump i magen som bara blir större.
En vecka efter mår jag skit, jag vill bara lösa allt och börja om.
Men efter allt man sagt till varandra är det svårt.
Det är inget man bara kan tbx, vissa tänker det är bara några ord.
Men det är svårt att komma över dom.
Dom stannar kvar och man tänker på dom varje gång man ska lägga sig och sova.
Man ångrar varför man sa så, men det är inget att fastna för man ska gå vidare.
Man har fler kompisar, men det är svårt det är så svårt.
Man börjar gråta om nätterna och allt blir bara svårare.
Skolan, familjen, kompisar vet inte vad som har hänt.
Man behöver prata ut men man har ingen man kan lita på.
Alla har varsin kompis som dom kan prata med.
 Men jag bråkar med min och har ingen att vända mig åt.
Allt är så svårt jag vet inte vad jag ska göra.
Allt blir bara svårare och svårare att lösa.
Vi säger saker som man verkligen inte kan glömma......
Jag skulle göra allt föratt få spola tillbaka tiden och bara glömma!